Första kontakten
Jag var livrädd när jag skulle ringa in och boka tid hos kvinnohälsan, ja jag trodde det var dit jag skulle ringa, men en mycket trevlig kvinna svarade och stillade men första oro.
Jag berättade att jag inte skulle få någon hjälp via Landstinget pga min ålder och att vi tänkte åka till Danmark men jag ville ändå göra testerna i mitt hemland. Hon lovade att återkomma och det gjorde hon. Något nedstamd så sa hon att de kvinnliga läkarna hade sagt ifrån, att de inte hade tid och att jag skulle vända mig till en privat läkare som de samarbetade med och var lite av en expert på IVF.
Vi hade bestämt oss för IVF. Det skulle bli vår enda väg. Jag hade ju varit på besök hos läkare innan och hon sa att jag var frisk som en nötkärna och skulle hon inte veta min ålder skulle hon gissa på runt trettio i fysiken.
Det levde jag på.
Tills jag började söka hjälp på riktigt.
Efter ett långt samtal med barnmorskan på kvinnokliniken, där hon ville upplysa mig om hur förstående hon var och att det var fel att inte ens ta emot mig, så ringde jag så till den privata mottagningen.
Där fick ialla fall en tid!
Halleluja! Ett steg på väg!